Login
+Follow
Login

Påskvandring på Bjärehalvön – Hårda vindar och stark sol

By mattias 2017.06.22 in Äventyr

Hej igen!

Vi håller hårt på traditionerna här på Allt om friluftsliv. En av dessa är våran årliga påskvandring som tagit oss över åsar och genom dalar. I år gjorde vi en minivandring på två nätter runt Bjärehalvön. Vi började i Ängelholm där Skåneleden snabbt ledde oss ut mot kusten. Tallskog och sommarvillor kantade grusvägarna de första kilometerna. Solen sken och det blåste in friska vindar från havet. Vi kom senare ut från Ängelholm och dess förorter. Skåneleden följde nu kusten över blockstrand och genom blommande rosenbuskar. Det doftade av ljung och blåstång.

 

Framemot sex-tiden kom vi in i en sovande sommarby med en hamnkiosk där vi kunde köpa glass. Även om klockan började bli mycket stod solen fortfarande högt nog på himmelen för att erbjuda varma sittplatser invid husväggarna till de röda hamnbodarna. Vi hade nu gått halva sträckan mellan Ängelholm och vindskyddet vid Gryteskär. Fyllda av energi satte vi på oss ryggsäckarna och gav oss iväg.

När vi närmade oss lägerplatsen började det skymma. Våtmarker täckte nu kusten med enstaka inslag av talldungar. Scharlakanssolen skapade rosa moln över havet och när vi kom in under Gryteskärs trädkronor hördes inslag av lövsångares ljuva sång över måsarnas skrin. Vi hade hållit ett högt tempo under dagen så vi kände verkligen för ett bad. Vare sig faktumet att ingen av oss hade med sig handduk eller de tyska turisternas förskräckta blickar stoppade oss från att necka i det iskalla vattnet. En varm måltid senare låg vi i våra sovsäckar och slumrade in till vågornas svaga brus.

Runt åtta på morgonen blåste det upp emot 15 meter per sekund och det fick ett mindre sommarregn att verka som en storm. Vi valde nu att sova ut vädret och när vi åter vaknade två timmar senare hade regnet upphört och de mörka molnen hade blåst bort. Vi valde att hoppa frukosten och att istället ta en tidig lunch. Genom naturreservat med betande får kämpade vi oss nu fram mot den hårda vinden. Efter någon timme hittade vi lä bakom en gärdsgård, här kunde vi koka den pastan som vi hade över från dagen innan. Efter att vi hade fått i oss lite mat fortsatte vi mot Torekov.

Vågorna stod höga ute på den västraste udden av Bjärehalvön. Vi stannade många gånger för att ta in ögonblicken.

När vi kom in i Torekov var klockan nästan fyra. Vi hittade ingen öppen kiosk där vi kunde köpa en glass, så vi lade oss ner på en brygga i hamnen och solade. När klockan närmade sig fem lyckades vi skaka av oss latheten och vi gick vidare. Vinden hade mojnat lite och det blev därför varmt, även vid havet. När vi någon kilometer rundade en udde fick vi medvind och vi kunde därför snabbt underlägga oss de sista kilometerna innan vi kom fram till Hovs hallar.

Solen var på väg ner och dess orangea färger reflekterades i havet och på klipporna för att skapa ett otroligt vackert landskap. Vi var nu vid Hovs hallar hotel. Från höjden kunde vi blicka ut över havet och ner mot stränderna. Ljuset var perfekt för att ta bilder.

Efter att ha njutit av havet och efter att solen hade gått ner bestämde  vi oss för att ta oss över åsen som reser sig över havet vid Hovs hallar och ner till vindskyddet på andra sidan. Vi skulle dagen efter ta tåget från Båstad och eftersom det bara var en dryg mil dit valde vi att gå och lägga oss tidigt för att sedan kunna gå upp tidigt och käka frukost hemma. Denna idéen att skynda oss hem gjorde den sista dagen förhållandevis händelselös. Vi hade nog underskattat den sista vandringsbiten och vi var utmattade när vi väl var framme. Tröttheten hade tagit fram det värsta ur oss: Kasper var halvsovande, jag skrek av hunger och Alex filosoferade över hurvida man skulle bli tagen som seriemördare på fjället. (Akta er för honom om ni träffar honom.)

Mer information om vandringsleden runt Bjärehalvön gå in på Skåneledens hemsida.

Ses vid havet!

//Mattias

Högakustenleden del 4 – Ännu mera friluftsliv

By mattias 2017.04.23 in Äventyr

Vi vaknar till snö. Högakustenleden har satt oss på ytterligare ett test. Marken har täckts av ett tunt lager och trädens kronor är prydda med vita kristaller. Ingen av oss vill lämna sin sovsäck så vi lagar mat i tältet. Vi tvingas sedan upp och ut i den kalla och krävande omvärlden. Tältet rivs direkt då vi snabbt blir kalla och vandring är vårt ända sätt att få upp temperaturen. Detta är friluftsliv!

Vi lämnar snart Skuleskogen bakom oss och fortsätter längs landsvägar mot Köpmansholmen. Vi möter många hundägare som är ute och promenerar i snön. Hundarna verkar bra mycket mera entusiastiska över kylan än vad vi är.

5 km senare kommer vi in i Köpmansholmen. Här tar vi en kort paus innan vi lägger den halvsovande staden bakom oss. En mindre grusväg leder oss nu längs kusten och förbi oräkneliga sommarstugor. I den kalla blåsten är vi alla skeptiska mot hur det någonsin skulle kunna vara varmt här.

Vi pressar på framåt och finner oss snart i ett nytt naturreservat. Granskogen är djup och det enda som hörs är den dova dunsen från när kängorna kommer i kontakt med mossan som täcker marken. Plötsligt hör vi en hackspett uppe i trädkronorna. Jag lyfter min kamera för att kanske få en bild på den men vi ser den snabbt flyga iväg. Några minuter senare hör vi ljudet igen och när vi spejar upp bland träden ser vi samma hackspett flyga iväg. Vi vandrar i en dryg timme innan vi tar lunchpaus. Hela denna tiden har hackspetten följt efter oss och för varje gång den återkom vågade den sig lite närmare.

Vi lagar ärtsoppa uppe på ett litet berg med fantastisk panoramautsikt. Vi fylls med glädje då vi nu kan blicka in i en vik där vi ser röken från Ö-viks industrier. Vi är nästan framme.

Vi lämnar naturreservatet vid 15-tiden och kommer in i en stugby. Härifrån går det en direktväg till Ö-vik, men den är 25 km lång och vi har redan vandrat drygt två mil idag. Vi bestämmer oss för att vi ska leta efter en lägerplats i närheten av Svedje, 12 km längre fram.

Landsvägen är otroligt tråkig och vi har nu vandrat fram mellan nya och gamla hus i allt för lång tid. Vi börjar långsamt närma oss  Svedje. Mörkret har nu lagt sig och några få lampor lyser upp marken framför oss. 30 min senare är vi inne i Svedje, men det finns inga tältplatser någon stans. Vi blir mer och mer övertygade om att vi nu skulle bli tvungna att gå ytterligare 3 km för att komma till den stuga som var utmarkerad på kartan. 3 km och 200 höjdmeter senare hittar vi stugan inne i skogen. Vi kan knappt urskilja den från de mörka träden. Nu väntar en välförtjänt kvällsmat och en varm sovsäck.

Vi vaknar till kallare väder och djupare snö. Drivna av vetskapen om att vi bara har 8 km kvar att vandra tar vi oss snabbt ner för berget och in i Örnsköldsvik. Senare under dagen checkade vi in på ett hotel, jag har nog aldrig varit gladare över att se en säng.

Ses i skogen!

//Mattias

Högakustenleden 3: Skuleskogen och Skuleberget

By mattias 2017.03.26 in Äventyr

Väckarklockan ringer kl. 06.00. På dagens program finns bestigning av Skulberget och vandring genom Skuleskogen. Det är denna dagen som vi har väntat på. Vi sitter i vindskyddet och äter gröt medan solens första strålar lyser upp viken under oss. Det skulle bli en vacker dag, trodde vi.

Vi finner oss snart i Docksta där vi fyller på med vatten. Klockan är nu åtta och staden håller just på att vakna till liv. Vi slinker snabbt in på en bensinmack för att köpa en kopp kaffe. Det hade bara gått fyra dagar sedan jag drack kaffe men det kändes som om det hade gått ett år. Vi kommer över en kulle och kan nu blicka bort mot Skulebergets skepnad i horisonten.

Vi närmar oss foten av Skuleberget och det böjar rulla in moln över havet, det fina värdet vekar övergå till regn. Vi skyndar på våra steg i hopp om att kunna nå toppen innan solen skyms. När vi väl kommer fram till Skulebergets naturrum ser vi inte en själ. Vi verkar vara de enda som valt att njuta av naturen idag. Men det hade vi redan förutsett, långt innan.

Med backar kommer fördelarna med att vara lättviktare. Medan jag skuttar upp för berget kämpar mina kamrater med sina tunga packningar. De säger att jag ska ta lite av deras tunga utrustning och de måste vila tre gånger så ofta som jag måste. Halvvägs upp kommer vi till en utkiksplats vid en naturlig grotta. Molnen har nu tätnat men vi kan fortfarande blicka ut över Högakustens vackra öar och vikar.

Toppen på Skuleberget markeras med en toppstuga. Det har nu börjat regna och snöa och vi blir tyvärr tvungna att söka sydd här. Det dåliga vädret har även skymt våran sikt och den omtalade panorama view:n har ersatts med ett grått dis. Vi skular i en timme varpå det klarnar upp lite, tillräckligt för att ta några bilder iaf.

Snöblandat regn har förvandlat vandringsleden ner från berget till en livsfarlig iskana. Även med höjd försiktighet ramlar vi flera gånger. Kala klipphällar och lös mossa tvingar oss att ta stora omvägar och det tar oss en evighet att komma ner för berget.

Mellan Skuleberget och Skuleskogen är det en mils tråkig grusväg med enstaka avvikelser in i planterad skog. Den enda höjdpunkten under de två timmar som vi lägger här är när vi går förbi ett bäverbo. Uppskattningen är dämpad hos oss, det krävs mer för att kompensera för skitvädret.

När vi kommer fram till Naturrum Skuleskogen syd är klockan tre, regnet har slutat, men det är fortfarande molnigt. Det kommer att börja skymma runt halv fyra så vi bestämmer oss för att fortsätta rakt in i vandringens höjdpunkt. Vi  märker snabbt att vi skulle lagt mer än en halv dag i denna vackra skog. Naturen är verkligen unik. Dess urskogsliknande skepnad ger en ett lugn och allt ljud dämpas av den tjocka mossa som täcker marken. Här och var ersätts djupskogen av kullerstensfält där vi kan höra vatten rinna mellan stenarna. Dessa har formats då Högakusten låg under vatten, tusentals år sedan. Kusten reser sig fortfarande upp ur havet med några millimeter per decennium.

(Jag ber om ursäkt för att denna bilden blev suddig, jag hade inget stativ.)

Vi går längre in i naturreservatet och naturen domineras nu av granar och myrar. Vi ställs nu inför ett mycket svårt dilemma: Vi kan skynda på stegen ytterligare för att kanske hinna till Slottsdalsskrevan, men detta skulle reducera naturupplevelsen enormt. Vi skulle i så fall inte kunna njuta av denna himmel på jorden. Å andra sidan så skulle Slottsdalsskrevan tappa sin magi i mörkret. Vi fördömer oss själva över att vi inte skulle spendera en dag till i nationalparken medan vi skyndar på våra steg.

Inget ljus kom in mellan de tjocka grenarna i Skuleskogen. Så vi fick använda blixt.

Vi lyckas nå skrevan i tid för att se de sista solstrålarna lysa upp det ikoniska landmärket. Vi tar oss sedan tid att sitta på klipphällen ovanför skrevan och vi blickar ut över nationalparken medan vi äter choklad. Men kylan kommer snabbt krypande så vi får inte möjligheten att till fullo ta in omgivningen. Kylans konstanta närvaro påverkar verkligen äventyret då det hela tiden handlar om att vara varm och mätt snarare än om att uppleva och ta in.

Resten av kvällen vandrar vi med pannlampor i totalt mörker. Vi stöter på oroande mycket färsk björnspillning men som tur är ingen björn. Efter dryga två timmar famlandes i mörker kommer vi till sist fram till den vik där vi ska slå upp tältet. Viken är omringad av mörk och dyster granskog men upplyst av en klar måne och tusentals stjärnor. Stämningen är verkligen magisk.

Ses i skogen!

//Mattias

Högakustenleden del 2 – Berg och åsar, hav och sjöar

By mattias 2017.02.24 in Äventyr

Man kan tröttna på att vandra på landsväg. Jag behöver nog inte övertyga er om det. Så skillnaden mellan att vandra upp och ner för berg inne i djupa skogar och att vandra ute på grus var stor. Efter Gavik har vi nu traskat fram längs de sämre bitarna av Högakustenleden i snart en timme och det börjar mörkna. Vi försöker hålla stämningen uppe med sånger och skämt men det slutar ofta i långa tystnader.

Klockan är åtta när vi kommer fram till Lappudden. Här ska det finnas vatten, ved, kiosk och vandrarhem för trötta äventyrare. Men allt detta är förstås stängt, så vi kurar ihop oss i ett väldigt öppet vindskydd. Vi lagar köttfärssoppa med mangold och kryper sedan ner i sovsäckarna. Jag stirrar ut i mörkret en sista gång innan jag stänger ögonen. I fjärran skäller en hund.

Vi vaknar till en fantastisk soluppgång! De varma strålarna förgyller allt de träffar. Glädjen återvänder till våra mörbultade hjärtan och vi ger oss av mot nya upplevelser. Vi spekulerar om vad Högakustenleden kan erbjuda denna dag.
”Köttbullar med brunsås och lingonsylt hade inte varit dumt!” säger Kasper. Och som ett mirakel visar det sig ligga en ica runt knuten där vi köper winerbröd. Livet kunde varit sämre!

Vi lämnar havet och rör oss in mot landet. Vi går förbi många vackra vindstilla vattendrag som lika gärna kan vara vikar som sjöar.

Framemot kvällen närmar vi oss Skoved, som tydligen skulle erbjuda campingplats. Men förvånansvärt nog så var den också stängd. 😮  Så vi får vandra vidare i hopp om att hitta någon plats där vi kan slå upp tältet. Men i mörkret är det ingen lätt uppgift.

 

Efter många timmars snubblande och sura miner hittar vi till slut ett vindskydd. När eldens lågor står höga så kan vi för första gången utbyta ett leende.

Högakustenleden del 1 – En råkall start på äventyret!

By mattias 2017.02.11 in Äventyr

Klockan är 04.30 när jag, Alex och Kasper står på perrongen i Kramfors. Det är många minusgrader och stationsbyggnaden har inte öppnat än. Vi har 3 h och 30 minuters väntan i mörker och på iskall asfalt framför oss innan bussen som ska ta oss mot Högakustenbron avgår. Huttrandes lägger vi ut liggunderlagen och sovsäckarna i hopp om att få någon timmes sömn.

Högakustenbron är enorm! Högt över oss reser den sig när vi tar våra första djärva steg in i det okända. Eller,nja. Inne i det okända var vi inte riktigt. Det tog några timmars vandring innan vi lämnade den asfalterade vägen och steg in i den djupa ångermanländska skogen.

Upp och ner går det, ut på stränder och in i skogar. Till sist tar vi oss upp på ett krön efter att ha följt en ås mellan två vikar. Utsikten är magnifik. Lunchpaus! Jag tar fram min hemmatorkade mat. Den svartabönsoppan med räkor är verkligen ingen hitt! Blaskig och utan någon smak alls.
-Den får från och med nu namnet ”Gulagsoppan”! Säger Alex. ”För jag hade nog gillat maten i gulaglägren mer än denna lunchen!”
Jag ber en tyst bön för att de andra måltiderna ska falla mina vänner mer i smaken.

Solen går ner och pannlamporna kommer upp. I mörkret hittar vi till sist en grupp fäbodar vid en vik där vi stannar för natten. Fäbodarna isolerar inte så bra men klockan är aldrig mycket för att göra en brasa i den lilla kaminen. Ärtsoppan står snart på bordet och vi hugger in. Under middagen hör jag inga klagomål, hoppas att det beror på att denna mat faktiskt är ätbar. Sen är det inte långt innan vi ligger nerkrupna i sovsäckarna. Jag somnar direkt.

Efter en stor portion gröt börjar morgonen med en lång klättring upp för en ås och sedan vidare upp på ett litet berg. Svettiga kommer vi fram till ett krön där vi tar en välförtjänt chokladpaus. Det är dessa tillfällena som utmärker Högakustenleden. Du kan komma upp till dessa fantastiska små rastplatser och blicka ut över havet från ovan. Det är verkligen en unik plats i Sverige.

Det nya året!

By mattias 2017.01.01 in Utrustning

Gott nytt år på er alla!

Under det förra året så blev det mycket mindre äventyr än vi hade väntat oss. Fjällvandringen blev inställd och vi fick inte ihop någon julhajk. Under hösten var vi dock ute på Höga kusten och vi vandrade hela leden i råkalla temperaturer och snöblandat regn. Vi har skrivit inlägg om våran upplevelse men vi har tyvärr inte haft någon möjlighet att publicera dessa då vi har haft problem med att ladda in bilder.

Inför nästa år så hoppas vi att vi ska kunna få ihop till en eller två vandringar under våren. Vi tänkte då sikta på närområdet så det blir nog inga riktiga strapatser. Under sommaren så planerar vi en tvåveckorshajk i Abisko området: Abisko-Kebnekaise-Narvik. Vi tänker främst hålla oss på högfjällen och undvika Kungsleden. Det kommer även bli många höga passövergångar och möjligen några toppbestigningar. Så det ska vi se fram emot!

Hoppas att 2017 blir ett givande år för dig med!

Ses vid jokken!

//Mattias

Merinoull-värme i vått och tårt!

By mattias 2016.11.14 in Månadens recension

Ull som ull va? Det skulle den okunnige säga. Men vi vandrare vet bättre! Merinoull kommer ull från merinofåren. (No shit). Som från början kom ifrån Spanien men nu så föds de upp för ullproduktion främst i Australien. Merinoullen är finfibrigare än den vanliga ullen och är därför mjukare. Den är även mera elastisk och kliar mindre.

Merinofåret Dolly

När du ska vara ute under flera dagar så är ofta ett problem Merinoull är även självrenande då det innehåller keratin. Den har även mekanisk självrenande effekt vilket innebär att två olika celler i ullfibern absorberar olika mycket fukt och sväller därmed olika mycket. Detta skapar friktion mellan de två vilket i sin tur renar.

Merinoull är verkligen en räddare i nöden. När man är ute och vandrar med söta tjejer (eller killar) så är det alltid viktigt att lukta gott. Merinoullens fina fiber absorberar upp till 30 % av dess vikt med vatten, och där med lukten. Lite tallbarr i munnen och sedan så luktar man som en blomma, kanske en tallblomma. Om de nu har blommor. Hm.

Merino
Hur som helst så känns inte heller materialet fuktigt förrän denna 30 % gräns har nåtts. Det värmer även mycket bättre än vanlig ull när det blivit fuktigt.

Jag minns när jag var 6 år gammal och öppnade julklappar. När farmor gav mig en julklapp så kunde jag inte mer än grimasera. För året innan så hade jag fått en mössa i ylle, och året innan dess hade jag fått vantar i ylle. Och när man nu öppnade paketet så hittade en halsduk. I ylle! ”Det är ju så varmt och skönt” sade farmor. Jo, men det sticks! För en sexåring så spelade det ingen roll om det var det varmaste plagget i världen, om det stacks så var det förfärligt. Det var då som min pappa upptäckte merinoull. Merinoull är ju som sagt mycket finfibrigare än ylle och detta gör så att de små bukterna i tyget inte uppfattas som om de sticks.

 

Ses på kalfjället!

// Mattias

 

Photocredit: "Cafe 7950" på flickir och "Chris Gin" från Wikipedia_commons
Källreferens: Wikipedia och Woolpower.se

5 andra växter som du kan äta

By mattias 2016.10.03 in Övrigt

Jag som är lättviktare har ett stort intresse av vilka växter, bär, frukter, nötter och svampar som man kan äta. För då så behöver man ju inte bära med sig mat själv. I förra delen, skriven av Alex, så hade vi många olika trädsorter. Kalorimängden hos dessa var dock väldigt låg och de flesta var bäst för att göra te på. Därför bestämde jag mig för att ta fram 5 andra växter med lite högre energinivåer. Jag har inte inkluderat några frukter, bär eller nöttter vilket ju annars hade varit en bättre energikälla. Dessa radar jag upp i ett senare inlägg.

Hundkäxväxter-hundkax

Här är senariot: Du har blint följt google maps under en vecka och nu laddar din mobil ut. Du är mycket hungrig och måste hitta en stabil näringskälla. Om du lyckas hitta hundkäx så är du räddad för dagen! Hundkäx är mycket energirika växter och man kan äta både bladen och rötterna. Jag som ju gillar att testa saker har ju förstås smakat, och det är INTE att rekommendera! Både rot och blad är så beska att hela munnen snörps ihop. Det är dessutom lätt att blanda ihop hundkäx med andra, giftiga, växter. Så som vildpersilja och odört. Hundkäxet är även nästan omöjligt att skilja från en ung björnloka. Så undvik konsumtion av hundkäx om du inte finner dig i senariot ovan.

 

Kirskålväxter-kirskal

Gillar du kål och spenat men du orkar inte bära med dig detta på vandringen? Då är kirskål något för dig! Om vi pausar vid ett kalhygge så bukar jag ta lite tid till att plocka kirskål och annat gott. Kirskålen smakar som söt grönkål och kan användas på samma sätt som nässlor. Det vill säga i soppa, sås eller stuvning. Men kirskålen är även god att äta som den är. På så sätt så kan inte mina kompisar komma undan sallad med argumentet: ”Vi glömde den hemma!”

Maskros

växter-maskros

Jag förstår inte varför alla tycker så illa om maskrosor. Många räknar dem som ogräs. Det är nog för att många inte har insett möjligheterna med denna växt! Bladen smakar lite som roccula och kan användas i sallader. Blomknopparna är söta och rika på energi och kan därför ätas som de är eller kanderas. Jepp! Kanderas!
Och rötterna innehåller mycket socker, även om de smakar hemskt beskt. Jag skulle rekommendera att man steker dem eller grillar dem över öppen eld. Man brukar du bli av med de beska smakerna och sedan lämnas med endast de söta. Smaskens!

Löktravväxter-löktrav

Slut på salladslöken? Eller behöver du något spritsigt för att kunna förgylla din tråkiga matlagning? Löktraven är ett utmärkt tillskott till salladen då dennas gröna, hjärtformade blad smakar som gul- eller vitlök. Dess små vita blommor fungerar bra som garnityr på vilken maträtt som helst. Roten kan även ersätta rädisan!
Ni kan tänka er min förvåning när jag blev tillsagd att rensa ”ogräset” i syrenbuskarna och sedan finner mig i ett hav av en meter höga, lökdoftande, växter.

GökärtVäxter-gökärt

Gökärten är en typisk ört som jag ofta har gått förbi och tänkt: ”Vilken stor planta! Är det en buske eller en blomma?” Och som jag frågar alla intressanta växter: ”Kan man äta den?” Jag menar, man brukar kunna suga ut lite nektar ur de flesta blommor. Men kan man göra mer? Jag läste nyss att gökärtens rotknuta är mycket rik på socker och protein. Så om du finner dig själv i en krissituation (har slut på choklad) så gräv upp en rotknuta och knapra på den i tystnad.

 

Ses i skogen!

/Mattias

 

 

 

Pixturecredit: Pixalbay, commons.wikimedia
Källor: Skogskafferiet, den virituella floran, wikipedia

Vad som hänt och vad som komma skall

By mattias 2016.09.27 in Övrigt

Hej!

Det var ett tag sedan jag skrev något på den här sidan, men det är eftersom att jag har haft en massa saker att göra. Under sommaren så var alla mina dagar fyllda med klättring och sommarjobb, så att man skulle kunna klättra mer. Om ni vill se bilder från detta så kan ni gärna gå in på min Instagramsida. Jag och Alex (som också är en författare till denna blogg) har även börjat gymnasiet vilket gör så att våran tid blir mycket mer begränsad än vad den var innan. Men vi ska göra vårat bästa för att hålla er uppdaterade. Anledningen till varför jag inte har skrivit om den fjällvandring som jag snackat om tidigare är eftersom att vi fick ställa in den p.g.a dåligt väder. Det skulle regna 50 mm under två dagar! Så även om jag gärna hade velat skriva om Jojo-leden och om Keb. så är detta tyvärr inte möjligt.

Jag har även insett att det nu mer än aldrig förr behövs inspirationskällor för unga, eller för föräldrar som vill få ut unga i naturen. Och jag snackar inte om pokemon! Jag gör mitt bästa för att vara bro mellan naturen och omotiverade unga. Så fråga gärna om det är något!

Vi på Alltomfriluftsliv har även planerat för en vandring på Högakusten under höstlovet. Så, om inte förr, kom gärna tillbaka och läs om det under de kalla novemberdagarna.

Mvh Mattias

Påskvandring 2016 – Vandring på Hallandsåsen (Dag 2)

By mattias 2016.04.13 in Äventyr

Vi vaknade upp under en molnig himmel. Glöden pyrde fortfarande lite under askan från förra kvällens bål. Det var lätt att få igång den igen. Vi lagade gröt och te och satt sedan och käkade i den inte allt för kalla morgonen. Vindskyddet som vi sov i var inte särskilt mysigt i dagsljus men det hade gett oss skydd för natten. Man kunde svagt höra motorvägen bortom kalhygget.IMG_0228

Vi läste på en skylt att vatten fanns att ta vid en mack vid motorvägen, 1.5 km tillbaka vart vi kom ifrån. Så vi bestämde oss för att gå vidare, i hopp om att vi skulle gå förbi något hus med några snälla människor. Detta ledde till att vi inte hade något vatten den första halvan av dagen.

Leden går igenom mer planterad skog, kalhyggen och mera myrmark.

IMG_0212

 

Vi stannade för att äta lunch på en liten kulle full med lingonris, här drack vi även upp vårt sista vatten. Vi kollade på kartan och insåg att det låg ett hus mitt på Hallandsåsen, någon kilometer bort från där vi nu var. Vi höll tummarna.

Ägarna hade, på grund av husets placering bredvid skåneleden, satt ut en vattenkran till alla törstiga vandrare. Så med vattenfyllda flaskor kunde vi nu traska vidare. (Tack Bjärebygget för denna omtanke)

IMG_0236

 

Terrängen efter det enskilda huset var mest tät blandskog och mer myrar. Även om terrängen hela tiden upprepade sig så kunde man ändå inte få nog av den! Varje gång man kom in i en ny myr eller över ytterligare en kulle så blev man imponerad av naturens under. Det kunde vara mångfalden i flora och fauna eller helt enkelt faktumet att vi vandrar över Jämtlandslik terräng i Skåne.

IMG_0227

Efter en kartkoll så var vi framme vid vindskyddet. Här väntade en himmelsk middag. TACOS! Kanske inte det bästa att ta med sig på en vandring om man tittar ur lättviktarens perspektiv, men man måste ju unna sig lite. 😉

För att läsa mer om dagsturen gå in på Skåneleden

Om oss

Hej! Vi som skriver på denna lilla blogg heter Mattias och Alexander. En lättviktsvandrare som även är en höjdare på klättring, och en som gillar allting från vandring och bushcraft till fiske och paddling. På denna blogg har vi tänkt samla olika äventyr och mycket annat. Vi är ofta ute i det fria och vill man på äventyr så är naturen helt klart rätt plats. Hoppas du finner vår blogg intressant!

Translate
In English
Auf Deutsch
Följ på Facebook Följ mig på Instagram
Ämnen
+Follow

Login