Login
+Follow
Login

Högakustenleden 3: Skuleskogen och Skuleberget

By mattias on 2017.03.26 In Äventyr

Väckarklockan ringer kl. 06.00. På dagens program finns bestigning av Skulberget och vandring genom Skuleskogen. Det är denna dagen som vi har väntat på. Vi sitter i vindskyddet och äter gröt medan solens första strålar lyser upp viken under oss. Det skulle bli en vacker dag, trodde vi.

Vi finner oss snart i Docksta där vi fyller på med vatten. Klockan är nu åtta och staden håller just på att vakna till liv. Vi slinker snabbt in på en bensinmack för att köpa en kopp kaffe. Det hade bara gått fyra dagar sedan jag drack kaffe men det kändes som om det hade gått ett år. Vi kommer över en kulle och kan nu blicka bort mot Skulebergets skepnad i horisonten.

Vi närmar oss foten av Skuleberget och det böjar rulla in moln över havet, det fina värdet vekar övergå till regn. Vi skyndar på våra steg i hopp om att kunna nå toppen innan solen skyms. När vi väl kommer fram till Skulebergets naturrum ser vi inte en själ. Vi verkar vara de enda som valt att njuta av naturen idag. Men det hade vi redan förutsett, långt innan.

Med backar kommer fördelarna med att vara lättviktare. Medan jag skuttar upp för berget kämpar mina kamrater med sina tunga packningar. De säger att jag ska ta lite av deras tunga utrustning och de måste vila tre gånger så ofta som jag måste. Halvvägs upp kommer vi till en utkiksplats vid en naturlig grotta. Molnen har nu tätnat men vi kan fortfarande blicka ut över Högakustens vackra öar och vikar.

Toppen på Skuleberget markeras med en toppstuga. Det har nu börjat regna och snöa och vi blir tyvärr tvungna att söka sydd här. Det dåliga vädret har även skymt våran sikt och den omtalade panorama view:n har ersatts med ett grått dis. Vi skular i en timme varpå det klarnar upp lite, tillräckligt för att ta några bilder iaf.

Snöblandat regn har förvandlat vandringsleden ner från berget till en livsfarlig iskana. Även med höjd försiktighet ramlar vi flera gånger. Kala klipphällar och lös mossa tvingar oss att ta stora omvägar och det tar oss en evighet att komma ner för berget.

Mellan Skuleberget och Skuleskogen är det en mils tråkig grusväg med enstaka avvikelser in i planterad skog. Den enda höjdpunkten under de två timmar som vi lägger här är när vi går förbi ett bäverbo. Uppskattningen är dämpad hos oss, det krävs mer för att kompensera för skitvädret.

När vi kommer fram till Naturrum Skuleskogen syd är klockan tre, regnet har slutat, men det är fortfarande molnigt. Det kommer att börja skymma runt halv fyra så vi bestämmer oss för att fortsätta rakt in i vandringens höjdpunkt. Vi  märker snabbt att vi skulle lagt mer än en halv dag i denna vackra skog. Naturen är verkligen unik. Dess urskogsliknande skepnad ger en ett lugn och allt ljud dämpas av den tjocka mossa som täcker marken. Här och var ersätts djupskogen av kullerstensfält där vi kan höra vatten rinna mellan stenarna. Dessa har formats då Högakusten låg under vatten, tusentals år sedan. Kusten reser sig fortfarande upp ur havet med några millimeter per decennium.

(Jag ber om ursäkt för att denna bilden blev suddig, jag hade inget stativ.)

Vi går längre in i naturreservatet och naturen domineras nu av granar och myrar. Vi ställs nu inför ett mycket svårt dilemma: Vi kan skynda på stegen ytterligare för att kanske hinna till Slottsdalsskrevan, men detta skulle reducera naturupplevelsen enormt. Vi skulle i så fall inte kunna njuta av denna himmel på jorden. Å andra sidan så skulle Slottsdalsskrevan tappa sin magi i mörkret. Vi fördömer oss själva över att vi inte skulle spendera en dag till i nationalparken medan vi skyndar på våra steg.

Inget ljus kom in mellan de tjocka grenarna i Skuleskogen. Så vi fick använda blixt.

Vi lyckas nå skrevan i tid för att se de sista solstrålarna lysa upp det ikoniska landmärket. Vi tar oss sedan tid att sitta på klipphällen ovanför skrevan och vi blickar ut över nationalparken medan vi äter choklad. Men kylan kommer snabbt krypande så vi får inte möjligheten att till fullo ta in omgivningen. Kylans konstanta närvaro påverkar verkligen äventyret då det hela tiden handlar om att vara varm och mätt snarare än om att uppleva och ta in.

Resten av kvällen vandrar vi med pannlampor i totalt mörker. Vi stöter på oroande mycket färsk björnspillning men som tur är ingen björn. Efter dryga två timmar famlandes i mörker kommer vi till sist fram till den vik där vi ska slå upp tältet. Viken är omringad av mörk och dyster granskog men upplyst av en klar måne och tusentals stjärnor. Stämningen är verkligen magisk.

Ses i skogen!

//Mattias

0 Responses to "Högakustenleden 3: Skuleskogen och Skuleberget"

    Comments (0)

    Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Om oss

Hej! Vi som skriver på denna lilla blogg heter Mattias och Alexander. En lättviktsvandrare som även är en höjdare på klättring, och en som gillar allting från vandring och bushcraft till fiske och paddling. På denna blogg har vi tänkt samla olika äventyr och mycket annat. Vi är ofta ute i det fria och vill man på äventyr så är naturen helt klart rätt plats. Hoppas du finner vår blogg intressant!

Translate
In English
Auf Deutsch
Följ på Facebook Följ mig på Instagram
Ämnen
+Follow

Login