Login
+Follow
Login

Påskvandring 2016 – Vandring på Hallandsåsen (Dag 1)

By mattias 2016.04.09 in Äventyr

Hej alla vandrare!

I påskas så var vi ute på vandring med polaren Hugo i go’a Skåne. Vi sökte oss till Hallandsåsen för att gå ”Kust till kust-leden”. Man kan tänka sig att det vore enformigt att gå uppe på en ås som Hallandsåsen eftersom att den, olikt de andra åsarna i Skåne, är mera av en granplantering än en stor urskog. Och visst är det mycket planterad skog, men där är mycket mer än så. Den väl utvalda leden för dig längs öppna fält, över stora hedar, förbi hallandsåstunnelförgiftade bäckar, till magnifika utkiksplatser och viktigast av allt: in i djupa förrädiska myrar.

Dag 1 (Mattias):

Bussen stannade i Båstad Centrum och vi började spatsera bort mot Skåneledens början vid Hallandsåsens brant. Skåneleden rivstartade med 100 m brant uppförsbacke, där jag som lättviktsvandrare skuttade upp bredvid hunden medan jag kunde höra mina medföljare svära över sina tunga packningar. ”Vänta tills det blir dåligt väder!” Skrek Alex, ”Då så ska vi se vem som skrattar!”

Uppe på åsen så bredde stora fält ut sig och vi vandrade fram, badandes i solens värme och blickandes ut över Laholmsbukten.IMG_0240

 

Solen sänkte sig långsamt bakom våran rygg när vi vände bort från den solvarma asfalten och in på en liten stig som långsamt förde oss in mellan fält och in i en gammal tallskog. Solnedgången bildade ett majestätiskt ljus som lyste upp urskogen.

IMG_0209

IMG_0210

Vi var inte de enda som njöt av stunden!

 

Tallskogen (som vi inte har någon fin bild på) avlöstes snabbt av ett nytt landskap, ett landskap som väckte gamla minnen i mitt och Alex norrlandshjärtan. Vi kunde nu blicka över en ändlös myr med gamla björkar och tallar,  förrädiska vattendrag och till och med hjortron som förgyllde grönskan. Tyvärr så var det ”lite” för tidigt på året för att det skulle ha kommit några bär. Vandrandes längs spången så drog vi in omgivningen med näsan, ögonen, känseln och hörseln. Det kändes som om man hade bivit skickad till de djupaste delarna av Jämtland.

IMG_0238

IMG_0217

Spängerna var det enda som höll oss från att sjunka ner i myren

Medan vi balanserade oss fram så reste sig två tranor majestätiskt upp och lyfte under gällande skrin. Vi stannade till och beundrade deras skönhet när de flög bort mot den sjunkande solen.

Detta påminde oss om att det snart skulle bli natt så vi skyndade oss något då vi inte ville vandra på spången i beckmörker. Så vi lämnade den sköna oasen och vandrade in i en av de många granplantagen. Träden lät inte många av de resterade solstrålarna in och vi fick stanna och sätta oss pannlampor, underställ och fleece så att vi var redo för 6 km nattvandring.

IMG_0232

Mörka skogar och månupplysta landsvägar ledde oss längs åsen. Efter någon timme så hörde vi mullret från en motorväg och innan vi visste ordet av det så gick vi bara ett viltstängsel från de framrusande bilarna. Och här gick vi längre än vad det var behagligt. Den konstanta lukten av avgaser gav en viljan att rusa av stigen och in i skogen, bort från obehaget.

Det tog kanske 30 min innan vi fick våra önskningar uppfyllda då vi korsar motorvägen genom en tunnel. Direkt efter denna så ser vi skylten till vindskyddet, något som verkligen gladde våra trötta fötter! Så efter ytterligare 500 m så kan vi slå oss ner i vårt efterlängtade skydd.

IMG_0229

Alla var mycket trötta och vi längtade bara efter att få sova

Men först så behövde vi få i oss något! Alex drog igång en av de största lägereldarna som jag någonsin hade sett, ett riktigt bål och jag började stycka vår fläskkotlett. Denna gnuggade jag sedan in med svartpeppar, citronpeppar och salt. Vi gav ”lägerbålet” en rejäl spark och det rasade samman till en mycket fin glöd. Här lade vi på ett galler, lite aluminium och på detta, en stor klick smör. Snabbt på med fläskkotletterna och sedan har du en fantastisk middag. Till köttet så hade vi potatis som Hugo hade kokat på traingat samt pepparsås…

IMG_0231

Vi kunde nu gå och lägga oss mätta och belåtna. Godnatt!

För mer information om dagens tur så gå in på Skåneleden.

AquAbsorb – Produkten som ska revolutionera överlevnadsmarknaden

By mattias 2016.04.01 in Utrustning

Hej igen, jag brukar inte göra extra reviewer men detta är sjukt!

Så igår så läste jag en artikel om ny teknik och jag fann denna nya produkt: AquAbsorb! Jag tror seriöst att denna smarta mackapär kommer att finnas i alla vandrares väskor om något år.

rain-drops-926583_960_720

bild från pixalbay.com

”Så vad är det denna produkt gör?” frågar du. Jo, den använder sig av soldrivna ”turbiner” för att kunna absorbera fukten i luften, lite som en lufttork. Enda skillnaden är att denna fina produkt inte bara ger dig rent vatten från ingenstans utan även att den har batterier som laddar när du inte använder turbinerna. Detta gör så att du kan glömma döda mobiler och ficklampor. ”Men detta finns ju redan” säger du kanske. ”Solceller på ryggsäcken är inget nytt”. Fast då vanliga solceller endast kan fånga upp en bråkdel av all den solenergin som varje sekund träffar jorden så kan dessa nya solceller nästan 4 dubbla den fd. energiupptagningen. För att förstå teknologin bakom detta så behöver vi gå ner på nanonivå, något som jag inte tror är perfekt anpassat för en vandringsblogg.

AquaAbsorb väger 123 gram och är vattentålig (15 m) vilket är förväntat av en vandringsprodukt som ska samla vatten. Det enda problemet som jag själv ser är det att den är en så ny produkt så den är lite i ”alfafasen” . Vilket betyder att den säker har en handfull fel som endast kan upptäckas genom användning av massorna. Så jag skulle vilja säga att ni ej bör förlita er på denna under de första åren. Det vore lite surt om ni spenderar 1200 kr på något som lämnar dig att dö mitt under vandringen. Opålitligheten är kanske den enda anledningen till att man kanske ska ligga lågt den första tiden.

För mer information: klicka HÄR

Ses på fjället!

//Mattias

Regnjackor på grammet! Didrikssons Tigris – Månadens review

By mattias 2016.03.26 in Månadens recension

Hej alla lättviktare och andra skogsälskare!Skärmavbild 2016-03-25 kl. 20.29.02

Jag tycker att det är dags för mig att göra ett inlägg då vi alla kan se tillbaka på de mindre minnesvärda dagarna på vandringen.
De dagar då det regnar så mycket så att du får russinskinn och blir kall ända in i märgen, de dagar då du endast vill ligga i din sovsäck inne i ett torrt tält. Fast det ända som du kan tänka på är hur förfärligt det kommer att vara med alla våta kläder och all fuktig utrustning.

För att undvika att bli helt förstörd så packar många med sig stora tunga regnjackor och tjocka byxor. Men som vi alla vet så är det ju endast när du är förberedd för det värsta som det är som finast väder. Då ångrar du att du tog med dig ett kilo kläder som du nu inte använder.
Jag vet att det inte alltid är på detta viset, Alex till exempel går hela tiden runt med kläder som är allt i ett. Denna utstyrsel är också fullt funktionell, även om den väger lite extra ;).

Min egna lösning är Didrikssons Tigris. Detta regnställ ligger i bakfacket varje vandring, varesig prognosen är sol eller regn. Anledningen till detta är att stället väger så lite att det nästan inte märks. Samt att det, tack vare att det bara är ett tunt skal, kan vikas så att det kräver ofantligt små volymer i väskan.

Men ingenting är gratis. När vi till exempel var ute och vandrade i Abisko för något år sedan så hade vi oturen att stöta på ett riktigt oväder. Det regnade konstant en halv dag. Även om regnjackan höll borta de stora vattendropparna så klarade den inte av att hålla borta fukten och när vi bestämde oss för att slå upp tälten så var alla mina olika lager med kläder fuktiga och kalla. Ända in i understället. Dessutom så tappade jackan formen och blev fladdrig.
Hur som helst, jackan hyfsat billig, lätt värt pengarna, och den fungerar hur bra som helst i vardagen.IMG_0008Jag rekommenderar skaljackor i största allmänhet, det finns inte någon egentlig anledning till varför jag just använder Didrikssons. Alla skaljackor väger lite och tar lite plats. Det är alltid smidigt när man lätt kan ta på och av sig kläder beroende på hur varm eller kall man är. Skaljackor, underställ och tunna fleesar bildar grunden för den kända skalprincipen. Enligt mig så är det att hitta den perfekta kombinationen som utger en bra vandrare!

Ses i skogen!

//Mattias

PS. Kommentera gärna vilken kategori som vi ska gå över i nästa ”månadens review”!

Sökandes inspiration från förra våren: Syrlig skogssallad

By mattias 2016.03.02 in Övrigt

Jag blir alltid förvånad över hur mycket skogen har att erbjuda sina besökare. Jag gillar att läsa på i örtlära och att sedan testa dessa nyfunna kunskaper. Jag var i våras ute i skånska ”vildmarken” och där skapade jag en fantastisk sallad på naturens grödor. Det enda som saknades var lite salladsdressing. I salladen ingick följande: boklöv, harsyra, blåbärsris, vinbärsblad, kirskål och maskrosblad.

Boklöven är bra som utfyllnad i salladen, även om de inte mättar så bra så är de ändå bättre på detta än de andra ingredienserna. Om jag skulle ha plockat löven precis efter att de hade slagit ut så hade de även varit lite syrliga, men efter några veckor så börjar de att tappa smaken lite och med tiden blir de helt smaklösa.DSC_4566

Harsyran samt blåbärsriset är till för att skapa den syrliga smak jag är ute efter. Harsyran har en något starkare smak än blåbärsriset men blåbärsriset utgör ett trevligt tuggmotstånd. För mer info om harsyra, klicka på länken här. För info om blåbär klickar du här här. Kirskål och maskrosblad är ju båda klassiker i sallader, kirskålens speciella smak som man inte riktigt kan sätta ord på och maskrosens ruccolaliknande beska smak. Vad ska man säga, det ger en bra grund för salladen att stå på.

Unknown-3Unknown-4Mer info.: maskros  kirskål

Vinbär, det är en ganska ovanlig växt i det vilda. Men jag hittade en jättebuske på c.a. 3×3 m intill en gammal
husruin. Bladen har samma starka smak som bären och passar i många sallader. De tar dock lätt över salladen så man får hålla sig till några få blad. Info här.

 

Sökandes inspiration från förra våren: Minivandring på Romelåsen

By mattias 2016.01.27 in Äventyr

Hej, alla vandrare! Nu så är det bara någon månad kvar innan våren slår till i Skåne. För att bestämma vad vi ska göra under denna fantastiska tid med blommor och grönska så har vi på alltomfriluftsliv bestämt oss för att gå igenom några gamla äventyr från förra året. Eftersom att vi båda går i skolan så har vi ofta svårt att komma ifrån. Detta kräver mer planering och kraft. Det här en del i en serie som vi kommer att lägga upp inför vårens eskapader!

Minivandring på Romelåsen:

‘‘Undrar hur många ungdomar i vår ålder som väljer att gå ut ensamma i skogen och sova över i ett vindskydd med myror krypande i sovsäcken en lovdag som denna, istället för att sitta hemma och spela datorspel med en läsk i handen.’’ 


DSC_4584

Klockan är 14.00 när vi lämnade Häckeberga kvarn och vandrade in i Romeleåsens naturreservat. Solen strålade och fåglarna sjöng.  Skåneleden korsade nästan direkt Höje å som lugnt porlade i sin egna takt. Den fortsatte sedan längs en stig med en vacker beteshed till höger och en tät lövskog till vänster. Solen sipprade in här och där och gav skogen förtrollande sken. Skåneleden gick därefter in i en planterad lärkskog. När vi hade vandrat en stund i skogen så blev vi uttråkade av att skogen hela tiden följde samma mönster, så vi hoppade över ett stängsel till en hage som låg några 100 m bort och vi fortsatte ”offroad”. Hagens grönskande och nedanför en backe så reflekterades solen i ett stilla vattendrag. När vi närmade oss vattnet så reste sig en ståtlig häger mot skyn och varje gång vi skulle korsa ett dike så fick vi akta oss för att inte trampa på en groda. Oräkneliga backsippor senare kom vi fram till en talldunge. Efter att ha plockat några unga tallkottar samt druckit några droppar vatten gick vi vidare.

DSC_4463Två timmar innan skymningen kom vi fram till en bra plats för att slå upp
ett läger. Vi började med att göra en primitiv men noggrant placerad eldstad så att vi kunde elda och laga mat på utan att riskera att elden spred sig. Vi fortsatte sedan lägerbyggnaden med att bygga ett vindskydd. (Mer detaljer kommer strax).

Det hade nästan börjat skymma när vi äntligen satte oss runt elden med rykande varm mat bestående av baked beans, nudlar och en syrlig skogssallad (även detta kommer det mer om). Hungriga som vargar kastade vi i oss maten och satt sedan mätta och belåtna och tittade på den rykande kannan med tallbarrs-te som stod och puttrade i de orangeröda lågorna. Hypnotiserade av elden märkte vi inte att mörkret trängde sig allt närmare och att natten började nalkas. Tillsist kunde vi inte stå emot sömnen längre så vi kröp ner i våra sovsäckar under vindskyddet, sade god natt och höll tummarna för att vi inte skulle bitna av allt för många myror.DSC_4471

Solens strålar väckte oss båda och vi öppnade våra ögon för en ny dag. Ingen av oss var särskilt hungrig, så vi skippade frukosten och gav oss iväg tidigt. När vi hade kommit halvvägs delade sig vägen och vi funderade över huruvida vi ville ta samma väg som vi kom ifrån eller om vi ville ta en annan väg. Den andra vägen och förändring av omgivningen var det som vägde tyngst så vi gav oss ut på okända stigar. Stigen följde länge en å uppströms. Vi märkte inte att stigen ledde oss på avvägar. Efter cirka 30 min kurrade våra magar och vi började fundera på var vi var. Så klart har vår magkänsla rätt. Solen pekade på att vi gick åt norr, när vi skulle åt väst. Utan karta så valde en lösning smidig lösning; fusk. Upp kommer mobilen och google maps. Vi korsade ån på ett vadställe och 20 min senare satt vi på bussen hem.

 

Månadens Review: Gordon 30!

By mattias 2016.01.13 in Månadens recension

Ryggsäcken för lättviktaren
–Gordon 30

Lättviktare som jag letar alltid efter den rätta utrustningen för vandringen. En av de viktigare kriterierna är hur mycket utrustningen väger. Ju mindre utrustningen väger desto längre och snabbare orkar man gå. Vi lättviktare jagar alltid gram i våran packning. Vi sågar tanborstskaftet och vi klipper bort fickorna på jackorna. Men den viktigaste utrustningen på hela vandringen är trots allt ryggsäcken. Ryggsäcken måste vara stor, lätt och packa, skön att bära och framför allt lätt. I min värld så behöver inte en bra ryggsäck väga över 1200 gram (beräknat för 1 veckas vandring). Jag har varit vandrat långa och korta turer och med mig har jag alltid samma väska. Så därför så presenterar jag nu min egna lilla favorit:

Skärmavbild 2016-01-13 kl. 16.43.50

Gordon 30

Denna ryggsäck har endast 1 fack, vilket gör så att man lätt packar den. Man att man enkelt kan se till så att man använder varje millimeter av utrymmet. Min går på 30 L, vilket jag vet att många tycker är för lite men vid rätt packning och noggrann sollning av onödig utrustning så räcker det bra. I värsta fall så finns även samma modell i 40 och 60 L. Andra positiva aspekter med just Gordon är att det finns ett löstagbart liggunderlag som under vandringen fungerar som ryggstöd i väskan. Denna kan även tas bort vid längre turer. Väskan är även vattentät, något som omedvetet har testats på många av våra eskapader. Den består bland annat av genomskinlig plast så att du lätt kan se var du har packat vad om du skulle behöva något. Du kan även snabbt öppna väskan med en enkel roll-stop lås funktion vilket även accelererar dina pauser.

Även om denna väska inte tål yxhugg eller att användas som skärbräda, så tycker jag ändå att kvalitén är på topp. Det skickas till och med med ett ”Iron on” lagnings kitt som är lätt att använda. Själva ryggsäcken är gjord av taslan TPU nylon vilket är en av marknadens tåligaste material per gram. Detta gör den lättare och behändigare. Den är även utrustad med ett 1.5 L nät med plats för flaskor och andra behållare fyllda med jokkvatten.

Lättvikt är min passion, som ni nog har märkt, och vad det gäller Gordon 30 så uppfyller den i stort sätt alla kriterierna. Den väger runt 600 g. Jag skulle även vilja säga att mer fack, som många andra dyrare ryggsäckar har, bara gör så att du får plats med mindre saker. Detta beror på att det blir svårare att packa korrekt om du har fler utrymmen och inte kan bestämma hur stora utrymmena ska vara. Att reälare ryggsäckar håller längre men det får de betala med extra hekton. Även priset är chockerande: större ryggsäckar kostar runt 4.5 $/L, medan deSkärmavbild 2016-01-13 kl. 16.46.25nna endast kostar 1.2$/L. Så jag frågar dig, varför använda stora klumpiga ryggsäckar när du kan använda en som är lätt och praktisk?

Lite enkel fakta om Gordon 30:

Volym: 30 L

Höjd: 60 cm

Diameter: 30 cm

Max vikt (inräknat liggunderlag): 700 g

Minsta vikt (inräknat liggunderlag): 525 g

Sittunderlag: 110 g

Ses på fjället! //Mattias

Julklappar för Friluftsare

By allt om friluftsliv 2015.12.11 in Utrustning

Julen närmar sig med stormsteg. Därför tänkte vi här på Allt om Friluftsliv ge några tips på julklappar för alla friluftsnördar där ute. Det är prylar som vi själva testat och kommit fram till är något som man gärna vill ha under granen. Stora eller små klappar, dyra och billiga, här är klapparna som passar friluftsfanatiker!

För den extrema Kaffeälskaren

•Vi alla känner den där personen som är kaffesugen nästan jämt. Och jag måste säga det att jag är väl lite av en missbrukare jag me. Men det kan vara svårt att säga nej till en rykande het kopp uti vildmarken med vacker utsikt. Det finns helt enkelt inget som är bättre! Extra härligt blir det om man har en riktigt stilig kaffepanna. Finns i alla olika prisklasser och det är något som varje kaffeälskare bara måste ha. Själv har jag några pannor från Trangia och Hällmark. Gå även ut och ta en titt på internet eller på någon loppis så kan man hitta riktigt trevliga kaffepannor.

•Ett riktigt hantverk så som en kåsa i trä kan verkligen förgylla turen. Trä är ett väldigt trevligt material som också åldras vackert med tiden. Även kåsor kan man hitta i en mängd olika prisklasser. Från en hundring till en tusenlapp.

12366839_511474689033758_853532955_n

Lätta prylar för gramjägaren

•Ingen kan säga nej till en riktigt lätt ryggsäck! Vi har alla den där kompisen som inte kan prioritera vad han ska ha med sig och som har med sig monopol och som bär runt på allt i en ryggsäck som väger mer än han själv. Ge honom en lättviktspryl och han kommer att bli euforisk. Han kommer att kunna gå flera mil utan att ens märka att axlarna värker! En annan fin sak med många av dessa ryggsäckar är att de inte brukar vara särskilt dyra, 200-300 räcker för att du ska få en bra. Sedan så kan man ju alltid uppgradera till ryggsäckar med livslång hållbarhet genom att lägga till några hundralappar.
Själv så rekommenderar jag Gordon. Det är min egna lilla favorit som jag hela tiden har på min rygg, jag fick den själv i julklapp av min pappa några år sedan.

•Ingen kommer att kunna gissa att det ligger en tarp i paketet när det väger 400 gram! Jag rekommenderar här Trailstar. Detta lilla vindskydd är perfekt för lägre turer då du inte vill kånka på tunga tält. Under dåligt väder så kan det vara bra att kunna sätta upp ett tarp-tält på under 5 min. En av fördelarna med denna julklapp är att det även är lätt att justera höjd på duken samt att göra om den till ett vindskydd till när man ska äta. Jag och min pappa sover alltid under denna ”presenning” som många klassiska vandrare brukar kalla den. Det känns som att man sover under bar himmel och det är tort och vindstilla därinne trots att det kanske stormar utanför. Jag älskar den, och det kommer vilken annan vandrare också.

 

Skärmavbild 2015-12-09 kl. 20.07.13

För den matglade friluftskocken

•En härlig stekhäll eller muurikka är alltid lika trevligt att ta med under turer. Perfekt när man endast ska förflytta sig kortare avstånd men vill steka på lite rejälare. Har använt allt från riktigt dyra hällar till biltema-exemplar. Och det är faktiskt ingen större skillnad på de två. Nere på scoutkåren kör de mest med de billigare alternativen, och det har fungerat hur bra som helst. Sedan så finns det ju även mindre och lättare varianter, så som tex jägarpannor som passa perfekt under turer där man förflyttar sig mer.

•Ett riktigt bra kök är A och O när magen kurrar. Och nuförtiden så finns det ett helt hav av friluftskök ute på marknaden. Allt ifrån kök som man eldar med ved i, till sprit, gas och bensinkök. Trangia gör kök som är extremt bra för en ganska så billig peng. Det är väl också det kök som kommer upp i huvudet på mig så fort någon nämner ordet ”stormkök”. Fördelen med ett trangiakök är att man får som ett litet kit med allt som man behöver. Grytor, vindskydd, brännare och lock. Man har även möjlighet att välja vilken brännare man vill ha. Sprit, gas och en multifuelbrännare. Den förstnämda brännaren är den billigaste och den sistnämnda är den dyraste. Se även Primus Omnilite Ti, som också är ett toppenkök för den mer extrema friluftskocken.

12358344_511474802367080_2093499492_n

 

Hårda klappar för den skogstokige

•Den vanliga morakniven med sit faluröda skaft och sylvassa egg är fortfarande en av de populäraste bruksknivarna som finns. Och det kan man förstå eftersom det är svårt att slå en vass kniv med greppvänligt skaft. En riktig toppen-kniv som endas kostar runt en hundring! Morakniven är en kniv vars design varit populär i århundraden och jag hoppas det förblir så en lång tid framöver, eftersom morakniven är vassare än någonsin.

•Övning ger färdighet. Men när man väl kan det så sitter det. Att ge bort ett tändstål i julklapp lovar jag kommer bli en riktig hit. När man väl bemästrat konsten så är det ett fantastiskt redskap. Funkar året om, även om det är blött.

 

12386539_511475189033708_415302374_n

Mjuka klappar för den modeinriktade friluftsaren

•Nu när kylan sakta men säker kommer och snön lägger sig vit, så finns det ingenting som är härligare än att sätta på sig varma och sköna yllestrumpor. Ull är ett riktigt toppenmaterial som håller dig både varm och torr. Ull andas och är därför väldigt skönt att ha på sig. Och skulle man råka bli blöt om fötterna så värmer ullen ändå. Men det är inte stop där. I ull finns ämnet keratin som bryter ner illaluktande bakterier. Så ull i största allmänhet är ett riktigt supermaterial! Själv använder jag ullprylar från Woolpower, som är ett företag från Östersund i Jämtland, och företaget Smartwool.

•Ett av mina bästa köp genom tiderna måste ha varit mina Vidda Pro från Fjällräven. Riktigt slitstarka, sköna, och praktiska byxor. Skulle inte förvåna mig om de var skottsäkra också. Finns även i en hel uppsjö av färger. Byxorna är sydda i G-1000. Det är Fjällrävens eget material som består utav 65% polyester och 35%bomull. En liten trevlig detalj är att man kan anpassa byxorna för olika aktiviteter. Med Fjällrävens Greenland Wax som är gjort av paraffin och bivax kan man vaxa in byxorna när man ska till lite blötare förhållanden.

Skärmavbild 2015-04-27 kl. 20.27.29

God Jul på er!

//Alexander & Mattias

Följ oss på Instagram: alltomfriluftsliv

Gilla oss på Facebook: Allt om friluftsliv 

 

Vandring på Mallorca: Vandringsdag 3

By mattias 2015.11.17 in Utlandsturer

Vi hade nu varit  i vandringsparadiset Sóller i fem fantastiska dagar som vi hade varierat med vandring, klättring och badande. Vissa i familjen var ganska trötta på att gå men under frukosten så kom vi ändå överens om att vi ville utnyttja vandringsmöjligheterna fullt ut och vandra även denna dag. Då vi hade lite tid på oss att bestämma vart vi skulle, samtidigt som vi alla ville ha möjlighet att bada mycket denna varma dag, så valde vi en annorlunda men mycket väl värd väg till Port de Sóller och tillbaks. Denna väg passerar en utkiksplats som kallas ”Mirador de ses Barques”, som ungefär betyder ”utkik över båtarna”, en plats som är väl värd att besöka om man vill få en överblick över Sóllers placering och Port de Sóllers hamn. På vägen hem så passerar man även Port de Sóllers vandrarhem och vägen mellan vandrarhemmet och Sóller är helt magisk!

DSC_3063
Denna vandring är mycket bra om man är lite trött då den kan avbrytas på många ställen så att man snabbt kommer direkt tillbaka till Sóller eller Port de Sóller. Det är inte heller en särskilt brant stigning, totalt kanske 5oo m. 

Vandringsdag 3: Omväxlande väg till och från stranden
Sóller är en mycket mysig stad

Sóller är en mycket mysig stad

Denna dags vandring började likt toppbestigningen genom att vi lämnade staden i öst och vi begav oss längs GR-221 mot de små byarna Fornalutx och Biniaraix. Nästan direkt efter att vi kom ut ur staden så svängde vi av den välanvända vandringsleden och gav oss av upp för en liten kulle. Det blev en långsam stigning då och man kunde hela tiden vända sig om och speja ut över den vackra staden som vi hade lämnat bakom oss. Vi passerade gårdar och villor med blomstrande trädgårdar. Efter en stund så kom vi till en vägkorsning. Man kunde här välja mellan att gå till Port de Sóller, Fornlutx eller till Mirador de ses Barques. Vi fortsatte rakt fram mot utkiktsplatsen.

Vi hittade mandelträd med "fallfrukt" på marken. Jag har aldrig smakat så goda mandlar!

Vi hittade mandelträd med ”fallfrukt” på marken. Jag har aldrig smakat så goda mandlar!

DSC_3069

 

Vägen fortsatte nu in i en hage där vi gick under olivträd på välnerbetat gräs. Här och var så fanns det gärsgårdar som hindrade sten och grus från att rulla ner för den lilla sluttning som vi nu ”besteg”. Samtidigt som vi kom ut ur hagen så planade stigen ut och vi kom ut på en liten bilväg. Vi såg vi aldrig någon bil under hela den tiden som vi strosade fram här. Stigen vek ofta av från vägen och in i skogen av pinje och ek bara för att ansluta igen senare. Vi vandrade sedan på i kanske 30 min utan att någonsin vika av vägen igen.

Det var en omväxling av vägval som oroade min syster, hon trodde att vi hade gått fel. Vandringsstigen är utmärkt med halvmeter höga stolpar med pilar målade på. Vid varje sväng så finns det en sådan här som markerar var stigen går. Dessa är mycket lätta att missa när man är djupt inne i att sjunga vandringssånger. Febrilt så letade vi medan vi vandrade vidare men plötsligt så delade sig själva bilvägen. Det fanns ingen stolpe i synhåll. När vi väl insåg vårt misstag så fick vi stanna och titta på kartan. (Ingen GPS här, inte!) Vi kunde snabbt identifiera våran position, vi märkte dock att vi skulle ha svängt för kanske en kilometer sedan. Vi hade missat utsiktsplatsen. Vi hade dock lite tur i oturen då vi märkte att vår stig faktist korsade den väg vi nu stod på bara några hundra meter längre fram.

Vi kom plötsligt ut ur den lilla skog som vi hade gått i ett bra tag nu och i en ”Big Game Area” som alltså var en jaktzoon. Den bestod mest av damm och sten och fikonkaktusar. Förändringen av omgivningen förvånade oss verkligen. Vi vandrade på tills vi kom fram till en ny bilväg. Denna var betydligt större än den förra och det kom nog en bil var fem:te minut. Vi följde denna väg mellan lantbruksgårdar hela vägen till Port de Sóller och havet.

Utsikt från våran ersättning för Mirador des B

Utsikt från våran ersättning för Mirador des Barques

Porte de Sóllers vandrarhem ligger precis bredvid byns fyr. Härifrån har man en mycket fin utsikt över havet. Vandrarhemmet fungerar även som kafé och restaurang. Dennes position är även på vägen längs GR-221. Vi gick alltså upp till vandrarhemmet och tog här en kaffe. Vi följde sedan GR-221 hem.

Denna pittoreska vandringsstig leder dig igenom ett mystiskt landskap med pinje och stora stenblock här och var. Vi vandrade in i dalen längs en av dess kanter. Gamla ladugårdar med trötta åsnor och sömniga får och getter låg utspridda över olivträdgårdarna.  Här och var så stod lantbrukarna och sålde dagsfärska apelsiner. Man kunde betrakta hur bergen i fjärran delade molnen så att det bildades onaturliga formationer på himlen.

Olivträden är alla mycket gamla och knotiga. Oliver får trots allt inga oliver förrän de är 50 år gamla

Olivträden är alla mycket gamla och knotiga. Olivträd får trots allt inga oliver förrän de är 50 år gamla.

Vi kom runt ett krön och lämnade Medelhavet bakom oss, vi var nu i kanten av Sóller. Vandringsleden förflyttade oss ut på en biltom väg vilken gick mellan stora och pampiga villor. Efter ett tag så fick vi avvika från GR-221 och ta närmaste vägen mellan Sóllers små gator till vår lägenhet.

 

Vandrare

By allt om friluftsliv 2015.11.16 in Övrigt

Skärmavbild 2015-08-13 kl. 22.53.58
För ett tag sedan så var jag ute och vandrade. Jag fick då syn på en liten trevlig dikt, som någon hade tagit sig mödan att spika upp på vindskyddet. En väldigt trevlig dikt som sammanfattar allt som man ska tänka på när man rör sig i skog och mark. Tänkte därför att jag skulle dela med mig av den här.

Vädjan till Vandrare

Varsamt far i bygd och mark,
skada icke kådig bark.
Riv ej björkens vita hud,
stör med skrän ej skogens ljud.
Bort med skräp och matsäcksrester,
städa efter er, Ni gäster.
I naturens helgedom,
skövla icke blad och blom.
Tänd ej eld, men om Du tänder,
släck var glöd i kol och bränder.
Låt ock bli att simpelt rita,
plank och vägg med kniv och krita.
Skona det som annars är,
akta allt som minne bär.

 Karl-Erik Forsslund

Vandring på Mallorca: Vandring 2

By mattias 2015.11.03 in Utlandsturer

Turen som vi gav oss ut på den här gången började i Sóller, klättrade brant uppför en stund, och följde sedan en höjdkurva hela vägen bort till Deià och Cala de Deià. Cala de Deià är en liten badvik som jag kan rekommendera till alla som har möjligheten att besöka den. 

Vandringen till Deià är mycket vacker. Den funkar både för dem som gillar utsikt och för dem som bara vill färdas och uppleva en ny stad. Det finns många alternativa stigar, så man kan variera turen och lägga upp vandringen beroende på hur mycket tid man har. Det finns även möjligheter att ta bussen från Deià om man blir trött eller om man vill spendera mer tid i staden. En mycket bra dagstur.

Vandringsdag 2: Tur till Cala de Deià och tillbaks

Den här gången så började turen med att vi lämnade Sóller i sydvästlig riktning. Leden börjar så fort man kommer över Ma-11, den stora vägen mellan Palma och Sóller. Det blev en tidig stigning längs ”Cami de Rocafort” på cirka 150 m igenom ett glest villakvarter. Även här så bestod vägen av handlagda stenstigar, dessa såg—till skillnad från stigarna på väg upp till Cornador Gran—ut att vara ganska nylagda. Villakvarteren övergick i oliv-, citron- och apelsinodlingar, och stigningen fortsatte. DSC_2892

Plötsligt så kom vi in i en blandskog av ek och pinje, det påminde lite om skogarna i mina hemtrakter i Skåne. Samtidigt som leden svängde tvärt väst så planade den ut sig och vi följde nu en höjdkurva bort från Sóller. Då och då fick vi glimtar av större villor som klängde sig fast på branten inne i skogen, vissa tillhörde nog bönder vars familj hade brukat marken i urminnes tider.

 

DSC_2896

Stigen håller höjden och man har hela tiden vacker utsikt

DSC_2902

Ett ensamt träd växer ståtligt på en liten höjd

Vi gick förbi en gammal kyrka i en mycket liten by och kom sedan fram till vad som såg ut att vara en gammal herrgård. Den låg ståtligt mitt uppe på ett litet krön där man, om man tittade åt öst, kunde se Sóller och hela dalen bort till Port de Sóller. Om man istället tittade åt väst så kunde man se kuststräckan bort mot viken Cala de Deià. Sikten rakt fram skymdes av en liten kulle där ett ensamt men mycket stort träd reser sig, det ser nästan ut som om någon för länge sedan planerade trädets placering. Herrgården, som heter Son Mico, har både café och B&B och vi bestämde oss för att vi skulle stanna till här på vägen hem. Vi anslöt nu till GR-221 som ledde oss igenom ett fascinerande skogslandskap fullt med stora stenbumlingar som låg huller om buller. Vägen sluttade mycket svagt neråt och tack vare den mindre ansträngande höjdskillnaden och bra underlag så kunde vi ta oss fram snabbt. Efter kanske tre kvart så kom vi ut på en större väg, Ma-10, som vi tvingades följa några hundra meter innan vi kunde vika av in i en fårhage. Vägen förde oss på torr och dammig mark mellan oliv- och mandelträd, vi gick mellan olika hagar och över många små gärdsgårdar. Överallt så hördes pinglanden från boskapen. Stigen nådde randen av en djup ravin och svängde då vänster så att vi kunde ta oss ner i den längre in mot land. Väl nere så står man inför ett val. Man kan gå in mot Deià, en mysig stad likt Sóller, eller så kan man gå genom ravinen ut mot en liten vik vid havet. Cala de Deià.

DSC_2941

Cala de Deià

Denna by, eller snarare samling hus, ligger fantastiskt fint placerad inne i en vik kantad av stora klippor som går djupt ner i havet. Stenstranden är liten och mysig naturligt inmurad av stenblock, men om det är högsäsong så skulle jag nog hålla mig undan denna värmegryta. När det är lite svalare så är även denna plats unik. Husen balanserar på trästolpar nerslagna i rå sten och det ser ut som om de skulle rara ihop av minsta vindpust. Dock så har de stått där igenom många stormar. Otroligt. Här finns även en liten restaurang för hungriga besökare.

Vandringen mellan Deià och Son Mico

Vandringen mellan Deià och Son Mico

DSC_2949

God kaka

DSC_2951

Herrgården Son Mico

Vi badade och snorklade en kort stund innan vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Vi gick samma väg tillbaka och plötsligt så var vi vid herrgården igen. Det är märkvärdigt hur snabbt det går när man känner till stigen. På herrgården så blev det fika som utlovat. En mycket charmig kvinna serverade oss goda kakor och fint kaffe och precis som innan så var utsikten från deras uteservering magisk.

När vi var mätta och belåtna så svängde vi tidigt, kanske redan 100 m från kaféet, och tog en annan väg hem. Istället för att vandra halvvägs upp på bergskanterna runt Sóller så gick vi ner mellan dalens olivträdgårdar. Jag tyckte personligen att vandringen på kanten var finare, men det är alltid kul med lite omväxling. Från herrgården så finns det även en stig till Port de Sóller om man vill ta ett dopp till, eller om det skulle vara så att man har sin ”bas” i byn eller på vandrarhemmet.

Den sista biten innan vi kom fram till staden var som förgylld, solen var påväg ner och allting fick en guldaktig färg. Olivträden glänste majestätiskt.

ungefärlig vandringsled

ungefärlig vandringsled

Om oss

Hej! Vi som skriver på denna lilla blogg heter Mattias och Alexander. En lättviktsvandrare som även är en höjdare på klättring, och en som gillar allting från vandring och bushcraft till fiske och paddling. På denna blogg har vi tänkt samla olika äventyr och mycket annat. Vi är ofta ute i det fria och vill man på äventyr så är naturen helt klart rätt plats. Hoppas du finner vår blogg intressant!

Translate
In English
Auf Deutsch
Följ på Facebook Följ mig på Instagram
Ämnen
+Follow

Login